46. En gudomlig uppenbarelse – Nebukadnessar menade, att han skulle godta tolkningen som en gudomlig uppenbarelse; ty för Daniel hade varje detalj i drömmen visats. De allvarsmättade sanningar, som framstod genom tolkningen av kungens syn, gjorde ett djupt intryck på monarkens sinne, och i ödmjukhet och skräckblandad aktning föll han ”ner på sitt ansikte och tillbad” ...