Den ordning som upprättades i den unga kristna församlingen gjorde det möjligt för den att gå framåt, välordnat som en väl disciplinerad arme, klädd i Guds rustning. Hela skaran av troende var medlemmar av en enda organisation, även om de var spridda över ett stort område. Alla arbetade i samförstånd och i harmoni med varandra. När meningsskiljaktigheter uppstod i en lokal församling, som senare hände i Antiokia och på andra platser, och de troende inte kunde komma överens med varandra, skulle sådana angelägenheter inte tillåtas orsaka splittring i församlingen. Saken skulle framläggas för ett allmänt möte. Detta skulle bestå av valda delegater från de olika lokala församlingarna tillsammans med apostlarna och de äldste, som hade ledande ansvar. Därigenom skulle Satans försök att angripa församlingen på isolerade platser mötas av en gemensam aktion av alla, och fiendens planer att splittra och förstöra skulle omintetgöras.