”Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd. De sade till Mose: ’Tala du till oss så skall vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö.’ Men Mose sade till folket: ’Var inte rädda, för Gud har kommit för att sätta er på prov och för att ni skall frukta honom, så att ni inte syndar.’ Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var. Herren sade till Mose: ’Så skall du säga till Israels barn: Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen.” Verserna 18-21. Guds majestätiska närvaro på Sinai, och omvälvningarna på jorden, föranledda av Hans närvaro, den fruktansvärda åskan och blixtarna, som ackompanjerade detta besök från Gud, gjorde ett så starkt intryck på folket med fruktan och vördnad för Hans heliga majestät, att de instinktivt drog sig undan från Guds oerhörda närvaro, för att inte helt bli ur stånd till, att uthärda den skräckinjagande härligheten.