Folkets styresmän kunde inte motsäga dessa upphöjda sanningar; ty de trängde in i deras samveten. De hade inga bevis att framföra mot honom. De kunde endast hänvisa till sina egna bruk och traditioner, och de tycktes vara svaga och meningslösa, då de jämfördes med de starka bevis, som Jesus hade anfört från Guds verksamhet och naturens eviga lagar. Om de hade önskat att erhålla upplysning, skulle de ha trott, att Jesus talade sanning; men de ville inte lyssna till de bevis, han samlade angående sabbaten och sökte att uppväcka förbittring emot honom, emedan han gjorde sig själv jämlik Gud. Dessa ledares raseri var gränslöst, och det var blott med största ansträngning, som folket förhindrade dem från att gripa Jesus och döda honom.