Det är sant, att de inte kunde göra annat än att erkänna, att han hade utfört många märkvärdiga helbregdagörelser, att han hade ymnigt bespisat den stora folkskaran med fem bröd och två små fiskar. Men deras otillfredsställda hjärtan frågade: om han kunde göra sådana underverk, varför gav han då inte alla judarna hälsa, styrka och rikedom och befriade dem från deras förtryckare, så att de kunde upphöjas och erhålla makt och ära? – Då skulle de tro på honom och ära hans namn. Sålunda tillät de, att otro och missnöje fick makt över dem. Deras förblindade sinnen hindrade dem från att förstå meningen av hans ord. ”Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen.” Hans lära var allt för ren och upphöjd till att kunna inta deras köttsliga hjärtan.