Här hade ett av Guds välsignad folk bott. Han hade gjort deras tempel till sin bonig; det höjde sig ståtligt och var hela landets glädje: Dess historia innhöll en berättelse om Kristi beskyddande, ömma kärlek, likt den en fader hyser för sitt enda barn, genom mera än ett tusen år. I detta tempel hade profeterna förkunnat sina högtidliga varningar. Der hade man svängt de brännande rökelseskaren, medan rökelsen, blandad med bedjandes böner, uppsteg till Gud. Der hade offrens blod slutit, som var en förebild till Kristi blod: der hade Jehova uppenbarat sin härlighet ovanför nådastolen. Der hade prästerna tjänat, klädda i långa kläder och bröstsköldar, som var besatta med ädelstenar, och den ceremoniella gudstjänstens prakt hade förfarit under århundraden. Men allt detta må komma till ända; ty Jerusalem har beseglat sin egen dödsdom, och dess ödeläggelse är för handen.