Då vi är som svagast anfaller Satan själen med de häftigaste frestelserna. Det var på det sättet han hoppades att vinna seger över Guds Son. Det var nämligen med denna taktik han hade besegrat många människor. När viljekraften försvagades och tron saknades, föll de, som länge och modigt hade stått upp för det rätta, för frestelserna. Mose var uttröttad av 40 års vandring och folkets otro. Då förlorade han för ett ögonblick sitt fäste i Guds oändliga makt. Han misslyckades just på gränsen till det utlovade landet. Så förhöll det sig med Elia. Han hade bevarat sin tillit till Jehova under åren med torka och hungersnöd. Han hade stått oförskräckt inför Ahab, och under den ansträngande dagen på Karmel hade han stått inför hela Israels nation som det enda vittnet för den sanne Guden. I ett ögonblick av utmattning tillät han dödsfruktan att besegra hans tro på Gud. Det är likadant i dag. När vi är omgivna av tvivel, förbryllade av omständigheter eller plågade av fattigdom eller utmattning, söker Satan att rubba vår tillit till Jehova. Det är då som han radar upp våra fel framför oss och frestar oss att tvivla på Gud, att ifrågasätta hans kärlek. Han hoppas att göra oss modlösa och bryta ner vårt fäste i Gud. |