Under sju års tid var Nebukadnessar till åtlöje för alla sina undersåtar. Under sju års tid blev han förödmjukad inför hela världen. Därefter fick han sitt förstånd tillbaka. Då han ödmjukt såg upp till himlens Gud, kände han igen Guds hand i sin straffdom. I ett offentligt tillkännagivande erkände han sin skuld och såg Guds stora barmhärtighet i sin återupprättelse. ”Men när den tiden hade gått”, sade han, ”lyfte jag, Nebukadnessar, upp mina ögon till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet. Hans välde är ett evigt välde,
hans rike varar från släkte till släkte.
Alla som bor på jorden räknas för intet,
han gör vad han vill med himlens här
och med dem som bor på jorden.
Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom:
´Vad är det du gör?´”