Tidsåldrarnas Längtan kapitel 23. 171. Från sida 338 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Med myndig stämma bad Han de orena andarna, att lämna dem. Hans ord trängde igenom dessa olyckliga mäns förmörkade sinnen. De uppfattade dunkelt, att En var dem nära, som kunde befria dem från deras plågoandar. De föll till Frälsarens fötter, för att tillbe Honom, men då deras läppar öppnades, för att be om barmhärtighet, sade demonerna genom dem: ”’Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!’” |