Hand i hand och sida vid sida gick Mästaren och Petrus tillsammans fram mot båten. Petrus var nu kuvad och stilla. Han hade ingen orsak, att skryta inför sina kamrater, ty genom otro och självgodhet hade han så när förlorat sitt liv. Då han vände blicken från Jesus, förlorade han fotfästet och sjönk ibland vågorna. – Hur ofta liknar vi inte Petrus, när vi råkar i svårigheter! Vi ser på vågorna, i stället för att hålla vår blick fäst på Frälsaren. Våra steg glider undan, och de stolta böljorna går över oss. Jesus bad inte Petrus, att komma till Sig, för att han skulle förgås. Han kallar oss inte, att följa Sig, för att sedan lämna oss.