Om hedniska män, som inte styrdes av ett upplyst samvete, som inte fruktade Gud, kunde underkasta sig försakelse och träningsdisciplin genom att neka sig varje försvagande eftergift bara för att få en förgänglig segerkrans och människors uppskattning, hur mycket mer borde då inte de, som löper det kristna tävlingsloppet, med hopp om odödlighet och bifall från den höga himlen vara villiga att förneka sig osunda stimulanser och svagheter, som bryter ned själen, försvagar förståndet och för in de högre krafterna under djurisk aptit och lidelser.