Hur allvarlig och rörande är inte hans vädjan: ”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för vår skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” (2 Kor. 8:9) Ni känner den upphöjdhet från vilken Han ödmjukade sig. Hans fötter gick på självförnekelsens och självuppoffringens väg och vek inte av åt sidan förrän Han hade gett Sitt liv. Det fanns ingen vila för Honom mellan himlens tron och korset. Hans kärlek till människor fick Honom att hälsa varje kränkning välkommen och att utstå alla smädelser. ”Jag helgar mig för dem.” (Joh. 17:19) Jag lägger bort all min härlighet, allt vad jag har, för att verka för människors förlossning. Hur litet gör då inte människor för att helga sig själva till Guds tjänst, så att själar kan bli frälsta genom dem.