Folket blir förtvivlat i sin besvikelse. Ett jämmer av smärta uppkommer och blandas med förvirrat klagande. Kaleb fattar situationen och, djärv till att stå upp för att försvara Guds ord, gör han allt som står i hans makt för att motverka sina opålitliga kollegors onda inflytande. Ett ögonblick är folket lugnt för att lyssna till hans hoppfulla ord om det goda landet. Han motsäger inte det som redan har sagts. Murarna är höga och kananeerna är starka. ”Låt oss genast dra dit upp och inta landet.” Därefter tillägger han: ”Sannerligen, vi kan göra det!” Men de tio (377) avbryter honom och målar ut hindren i starkare färger än tidigare. ”Vi kan inte dra upp mot detta folk”, förklarar de, ”ty de är för starka för oss.” ”Vi såg också jättarna där - Anaks barn kom från jättestammen - och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon.” (4 Mos. 13:28, 29, 31, 32, 34)