Jesus kom för att frälsa Jerusalem och dess invånare, men fariséernas stolthet, hyckleri, avundsjuka och ondska hade hindrat honom från att fullfölja sina syften. Jesus kände till den fruktansvärda hemsökelse som skulle drabba den dömda staden. Han såg Jerusalem omgivet av krigshärar, hur de belägrade invånarna drevs till svält och död. Mödrar åt upp sina egna barns döda kroppar. Både föräldrar och barn ryckte till sig de sista matbitarna från varandra, på grund av att de naturliga känslorna hade utplånats av den gnagande hungern. Han såg hur judarnas omedgörlighet, som visat sig i att de förkastat hans frälsning, också skulle komma dem att vägra att underkasta sig de invaderande arméerna. Han såg korsen på Golgata uppsatta lika tätt som träden i skogen. Här skulle han också själv spikas på ett kors. Han såg de olyckliga inbyggarna torteras på sträckbänk och korsfästas. Han såg de sköna palatsen raserade, hur templet och dess massiva murar, där man inte lämnat sten på sten, låg i ruiner och hur hela staden hade plöjts upp likt en åker. Det fanns goda skäl för Frälsaren att gråta i ångest vid åsynen av en så fruktansvärd scen.