Vi förlorar mycket, då vi försummar att komma tillsammans för att styrka och uppmuntra varandra i Herrens tjänst. Guds ords sanningar förlorar sin klarhet och betydelse för oss. Våra hjärtan blir inte längre upplysta och påverkade av deras helgande inflytande och vårt andliga liv försvagas. Då vi umgås med varandra såsom kristna, förlorar vi mycket genom att inte hysa sympati för varandra. Den som sluter sig inom sig själv, fyller inte den funktion som Gud bestämt för honom. Ett rätt uppodlande av våra sällskapliga anlag skapar sympati för andra och bidrar till att utveckla och stärka oss i Guds tjänst. Om de kristna umgicks mera med varandra, talade oftare med varandra om Guds kärlek och om återlösningens dyrbara sanningar, skulle de bli uppmuntrade och de skulle bli till större välsignelse för varandra. De skulle dagligen lära sig mer om sin himmelske Fader, förstå mer av hans nåd och besjälas av en önskan att tala om hans kärlek. Och medan de gör det, skall deras egna sinnen bli upplivade och fyllda med glädje. Om de tänkte mera på Jesus och mindre på sig själva, skulle de uppleva mycket mer av hans närvaro.