”’Sedan han var barn. Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!”’ {Verserna 21-22.} Lärjungarnas misslyckande med, att bota detta bedrövliga fall, hade tyvärr avskräckt fadern, och hans sons lidanden fyllde nu hans själ med ångest. Frågan från Jesus fick honom, att tänka på de långa åren av lidande, som hans son hade måst utstå, och hans hjärta sjönk inom honom. Han fruktade, att det, som de skriftlärde påstod, var sant och att Jesus Själv inte kunde övervinna en så mäktig djävul. Jesus insåg hans nedstämdhet och försökte, att inspirera honom till tro. Han tilltalade honom så här: ”’Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror.”’ Hoppet tändes genast i faderns hjärta, och han utbrast: ”’Jag tror. Hjälp min otro!”’ {Verserna 23, 24.}