Med tanke på ödet för staden Han hade älskat, längtade Jesu själ efter Sin omsorgs barn. Obesvarad kärlek krossade Guds Sons hjärta. Föga visste folket om sorgen, vilken tyngde anden åt Honom, som de tillbad. De såg Hans tårar och hörde Hans stönanden, och under en kort stund avbröt en mystisk vördnad deras glada yttringar; men de kunde inte förstå innebörden av Hans klagan över Jerusalem. Under tiden fördes rapporter till rådsherrarna om, att Jesus närmade Sig staden med deltagande av en stor samling människor. I bävan gick de ut, för att möta Honom i hopp om, att skingra folkmassan med hjälp av sin auktoritet. Då processionen var på väg, att gå ned från Oljeberget, gensköts den av rådsherrarna. De frågade, vem och vad, som var orsaken till all denna tumultartade glädje. Då de med stor auktoritet upprepade sin fråga: ”Vem är det här?”, hördes lärjungarna, fyllda med en anda av inspiration, över allt bruset från folkmassan, och upprepade med vältaliga ord de profetior, som besvarade denna fråga. ”Adam kommer att säga Er: Det är kvinnans säd, som skall krossa ormens huvud. Fråga Abraham, han kommer att säga Er: Det är Melkisedek, kung av Salem, fridens kung. Jakob kommer att säga Er: Han är Silo av Juda stam. Jesaja kommer att berätta för Er: Immanuel, Underbar, Rådgivare, den Mäktige Guden, den Evige Fadern, Fridsfursten. Jeremia kommer att säga Er: Davids gren, Herren, vår rättfärdighet. Daniel kommer att säga Er: Han är Messias. Hosea kommer att säga Er: Han är Herren, härskarornas Gud, Herren är Hans åminnelse. Johannes Döparen kommer att säga Er: Han är Guds Lamm, som tar bort världens synd. Den store Jehova har förkunnat från Sin tron: Denne är Min älskade Son. Vi, Hans lärjungar, förklarar: Detta är Jesus, Messias, Livets Furste, världens Återlösare. Och till och med fursten över mörkrets makter erkände Honom och sade: ”Jag vet vem du är, du Guds Helige.’” {Markusevangeliet 1:24.}