Petrus förkunnade Jesus för den uppmärksamt lyssnande gruppen – hans liv, hans tjänst, mirakler, förrådande, korsfästelse, återuppståndelse och himmelsfärd, samt hans arbete i Himmelen, som människans representant och Försvarare, som ber för syndarens skull. Då aposteln talade, glödde hans hjärta av andan hos Guds sanning, som han förelade folket. Åhörarna blev betagna av den lära de hörde, för deras hjärtan var beredda på, att ta emot sanningen. Aposteln blev avbruten av den Helige Andes nedstigande, liksom Anden gjorde på Pingstdagen. ”Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. Då frågade Petrus: ’Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?’ Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.” {Verserna 45-48.}