Då Moses dödade egyptiern, begick han samma misstag, som hans fäder så ofta hade begått, genom att de åtog sig, att själva utföra det verk, som Gud hade lovat att utföra. Det var inte Guds mening, att befria Sitt folk genom strid, såsom Moses tänkte, utan genom Sin egen kraft. Därmed kunde äran endast tillskrivas Honom. Men Gud brukade även denna obetänksamma handling som ett medel, för att Han utföra Sina avsikter. Moses var inte beredd för sitt stora verk. Han måste ännu lära sig samma trons läxa, som Abraham och Jakob hade fått lära, nämligen att för uppfyllelsen av Guds löften inte förlita sig på mänsklig styrka eller vishet, utan på Guds kraft. Och det fanns även andra lärdomar, som Moses skulle erhålla i ensamheten bland bergen. Han skulle lära sig tålamod och att tygla sina lidelser i självförsakelsens och mödans skola. Innan han kunde styra med vishet, måste han lära sig lydnad. Hans eget hjärta måste vara helt och hållet i harmoni med Gud, innan han kunde uppenbara Hans vilja för Israels barn. Genom sin egen erfarenhet måste han beredas för, att ha en faderlig vård om alla, som behövde hans hjälp.