Vid varje tillfälle, då de mötte svårigheter eller prövningar, hade israeliterna genast varit färdiga att beskylla Moses för att ha lett dem ur Egypten, som om Gud inte hade haft något med saken att göra. Men Moses hade sagt till dem varje gång, då de under sina vandringar klagade över svårigheterna och knotade emot sina ledare: "Ni knorrar emot Gud. Det är inte jag, som har utverkat er befrielse, utan Gud." Men hans förhastade ord vid klippan: "Kan vi skaffa fram vatten?" var i verkligheten ett godkännande av deras beskyllning och skulle alltså stärka dem i deras otro och rättfärdiga deras knorrande. Herren ville för alltid ta bort detta intryck från deras sinnen, genom att förbjuda Moses att gå in i det utlovade landet. Detta var ett tydligt bevis för dem, att deras ledare inte var Moses, utan den mäktige Ängeln, angående vilken Gud hade sagt: "Se, jag sänder en ängel framför dig för att skydda dig på vägen och föra dig till den plats som jag har bestämt. Rätta dig efter honom och lyssna till honom! . . . ty det är jag som handlar i honom." Andra Moseboken 23:20-21.