Men folket brydde sig inte om varningen. Det glömde bort Gud och förlorade sina höga privilegier, som hans representanter, ur sikte. De välsignelser de fått blev inte till någon välsignelse för världen. Alla deras fördelar utnyttjades till att ära dem själva. Gud blev bestulen på den tjänst han förväntade sig av dem, och deras medmänniskor blev bestulna på den religiösa ledningen och de heliga föredömena. De följde bara sitt onda hjärtas råd, precis som folket före floden. På det sättet fick de alltså heliga ting att verka löjeväckande genom att säga: "Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel!" Jer 7:4, samtidigt som de förvrängde Guds karaktär, vanärade hans namn och orenade hans tempel.