Fastän judarnas äldste hade utfört sin djävulska avsikt och lyckats ha ihjäl Guds Son, blev dock ej deras farhågor lugnade därigenom; ej heller upphörde deras avund mot Frälsaren. De gladde sig visserligen över att ha tillfredsställt sin hämndlystnad; men de fruktade ännu för, att hans döda kropp, som nu låg i Josefs grav, skulle uppstå till liv igen. Därför ”samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus och sade: ’Herre, vi har kommit att tänka på vad den där villoläraren sade, medan han ännu levde: Efter tre dagar skall jag uppstå. Ge därför befallning om att graven blir säkert stängd fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl hans kropp och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första’” (Matt. 27:62-64). Pilatus önskade lika ogärna som judarna, att Jesus skulle uppstå med makt till att straffa dem, som hade dödat honom, och han ställde alltså en avdelning romerska stridsmän till prästernas förfogande. Han sade: ”’Här har ni vaktstyrkan. Gå och bevaka graven så gott ni kan.’ De gick och bevakade graven och förseglade graven och förseglade stenen. De satte också ut vakten” (Matt. 27:65, 66).