Sedan berättade Kornelius om sin erfarenhet, och ängelns ord, som hade visat sig för honom i synen. Som avslutning sade han: ”Då skickade jag genast bud efter dig, och du gjorde väl i att du kom. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga.’ Då började Petrus tala: ’Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han är tillhör.” Ehuru Gud hade gynnat judarna framför alla andra folk, var de, om de ändå förkastade ljuset, och inte levde upp till sin bekännelse, inte mera upphöjda i Hans ögon, än andra nationer. Den ibland hedningarna, som, liksom den gudfruktige Kornelius, verkade för det rätta och därmed levde upp till det ljus han hade, såg Gud med gillande på, och hans uppriktiga tjänst godtogs.