Det finns En som fullkomligt förmår frälsa alla som kommer till Honom. ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.” (Matt. 11:28) Är inte detta löfte omfattande och fullständigt? Varför är vi så ovilliga att omedelbart komma till Honom, som är källan till vår styrka? Har vi inte övergett Herren i detta avseende? Skulle inte våra predikanter och presidenter i våra konferenser lära sig varifrån deras hjälp kommer?