”Ty himmelriket”, sade Han, ”är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård.” Det var sed att män som sökte arbete väntade på marknadsplatserna, och dit gick arbetsgivarna för att hitta tjänare. Mannen i liknelsen framställs som att han går ut vid olika tider för att engagera arbetare. De som anställs tidigast går med på att arbeta för en angiven summa; de som senare anställs överlåter sin lön till husbondens gottfinnande.