38. Fromma judar väntade dag och natt - De fromma judarna såg fram emot, trodde på och bad uppriktigt och enträget om Messias’ ankomst. Det var ogörligt för Gud, att ge prov på Sin härlighet och makt inför Sitt folk genom ett fördärvat prästerskap. Den bestämda tiden för att visa Sitt folk Sin gunst eller välvilja var inne. Judarnas tro hade blivit grumlad, på grund av deras avvikelse från Gud. Många av folkets ledare kom med sina egna traditioner, och tvingade dem på judarna, som om de varit Guds bud. De fromma judarna trodde, och litade på att Gud inte skulle lämna Sitt folk i detta tillstånd, varigenom de skulle bli en visa ibland hedningarna. I svunna tider hade Han skickat dem en frälsare, då de i sin nöd hade ropat till Honom. Utifrån profeternas förutskickelser trodde de, att den av Gud bestämda tiden för Messias’ ankomst hade kommit. Och väl Han anlänt, skulle de få en tydlig uppenbarelse av Guds vilja, och deras lärosatser skulle vara fria från de traditioner och onödiga ceremonier, som hade rört om i deras tro. De fromma, ålderstigna judarna väntade dag och natt på den kommande Messias, och bad om, att de måtte få se Frälsaren före sin död. De längtade efter, att molnet med okunnande och trångsynthet skulle skingras från folkets sinnen (The Spirit of Prophecy, Band 2, sid. 41, 42).