Folket fördes med av beundran för Paulus' ivriga och logiska framställning av den sanne Gudens egenskaper – hans skapande makt och hans försyns övervakande ledning. Med ivrig och brinnande vältalighet förklarade aposteln: "Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som är gjorda med händer, ej heller låter han betjäna sig av människohänder, såsom vore han i behov av något, han som själv åt alla giver liv, anda och allt." Himmelen vore inte stor nog att rymma Gud, hur mycket mindre var inte då de tempel som människor hade byggt.