Markus' kristna erfarenhet hade ökat betydligt under de år som gått, sedan han tog emot evangelium. Han hade satt sig djupare in i Kristi liv och död. Därigenom hade han fått en klarare uppfattning om Frälsarens uppdrag och de svårigheter och strider under vilka han fått genomföra det. I Kristi händer och fötter kunde han läsa märkena efter hans tjänst för människorna. Hans stora självuppoffring för att frälsa de vilsegångna och förlorade hade gjort Markus villig att följa Mästaren på självuppoffringens väg. När han nu fick dela Paulus' öde som fånge, förstod han bättre än någonsin tidigare att det var en oändlig vinst att vinna Kristus, men en oändlig förlust att vinna världen men gå miste om den frälsning för vilken Kristus hade utgjutit sitt blod. Trots svåra prövningar och motgångar blev Markus en uthållig, klok och älskad medarbetare åt aposteln.