I två hela år till måste Josef stanna kvar i sitt mörka fängelse. Herren gav Farao några märkliga drömmar. På morgonen var kungen bekymrad, eftersom han inte förstod dem. Han kallade samman spåmännen i Egypten och alla sina vise män. Kungen menade, att de snart skulle kunna hjälpa honom, att förstå drömmarna, eftersom de hade ord om sig, att kunna förklara vanskliga ting. Kungen berättade sina drömmar för dem, men blev svårt besviken, då han fann att de, med all sin magi och föregivna visdom, inte kunde förklara dem. Kungens förvirring och ängslan tilltog. Då överste munskänken märkte hans bävan, kom han genast att tänka på Josef, och även på sin glömskhet och otacksamhet. Då tilltalade överste munskänken Farao, och sade: ”’I dag måste jag påminna om mina synder.” Kapitel 41:9. Han berättade för kungen om de drömmar, som han och förste bagaren hade haft. Dessa hade gjort dem bävande, liksom kungens drömmar nu besvärade honom, och så sade han: ”Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för drabanterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han uttydde dem för oss, ja, han uttydde vad var och en av oss hade drömt, och som han uttydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes.’” Verserna 12, 13.