Hela det judiska folket tycktes bli påverkat av Johannes’ verksamhet. Guds hot på grund av deras synder, som underströks av profeten, oroade dem en tid. Johannes visste, att de gick omkring med tanken, att eftersom de hörde till Abrahams släkt, var de förvisso tryggt grundade i Guds gillande, samtidigt som deras handlande var avskyvärt för Honom. Deras uppförande var i många avseenden rent av värre, än de hednafolks, som de kände sig så överlägsna. Profeten framställde för dem Guds förmåga, att resa upp sådana, som kunde ta deras plats, och vara värdiga Abrahams barn. Han sade dem rakt på sak, att Gud inte var avhängig av dem, för att förverkliga Sina avsikter; ty Han var i stånd till, att skapa vägar och medel dem förutan till att utföra Sitt stora verk, som skulle uträttas i renhet och rättfärdighet. Johannes tillade: ”Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden.” Vers 10. Han inpräntade hos dem, att trädets värde känns igen på de frukter, som det ger. Fastän ett träd kan bära ett förnämt namn, kommer trädet, om det inte bär frukt, eller är ovärdigt sitt namn, inte att bevara trädet från utplåning. ”Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar?” Lukasevangeliet 6:44.