Den stolte fariseen menad, att han hade bevisat Jesus nog heter genom att inbjuda honom till sitt hus, och i sin inbilskhet hade han uraktlåtit att visa honom den ära, som tillhörde en så upphöjd gäst – en, som hade utfört ett sådant nådefullt underverk för honom. Jesus sökte uppmuntra till sådana gärningar, som utvisade en hjärtlig artighet, och berömde storligen kvinnans handling, som var ett uttryck av hennes kärlek och tacksamhet. Han säger: ”Därför säger jag dig: Henne är de många synderna förlåtna, ty hon älskade mycket. Men de, vilken litet förlåtes, han älskar litet.” (Vers 47)