Tiden hade kommit för en ingående prövning av hjärtat. Medan Josia hade varit deras härskare, hade folket haft en viss grund för sitt hopp. Han kunde emellertid inte medla för deras räkning, eftersom han hade stupat i strid. Folkets synder var sådana att det nästan var för sent för medling. ”Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig”, förklarade HERREN, ”skulle jag ändå inte vara vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå. Om de frågar dig: ´vart skall vi gå?´ skall du svara dem: ´Så säger HERREN: I dödens våld, den som hör döden till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till och i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till.´” Jer. 15:1, 2