När Israels fiender såg hur gagnlösa deras ansträngningar var fylldes de av raseri. Hittills hade de inte vågat tillgripa våldsmetoder. De visste ju att Nehemja och hans medarbetare handlade på kungens uppdrag och de var rädda för att de genom aktivt motstånd mot honom kunde ådra sig kungens missnöje. I sin vrede gjorde de sig nu själva skyldiga till det brott, som de hade anklagat Nehemja för. De träffades för att rådslå och ”gaddade sig alla samman för att anfalla Jerusalem och skapa förvirring där.”