Det hade inte uttalats någon laglig dom över Stefanus, utan de romerska myndigheterna blev bestuckna med stora penningsummor, för att inte undersöka saken. Saulus tycktes vara genomsyrad av en vanvettig iver efter Stefanus’ trångmål och död. Han tycktes vara förargad över sin egen dolda överbevisning om, att Stefanus blev ärad av Gud, samtidigt som han blev vanärad av människor. Han fortsatte, att förfölja Guds församling, fånga medlemmarna, gripa dem i deras egna hem och överlämna dem åt prästerna och rådsmännen till fängsling och död. Hans iver efter, att genomföra förföljelsen, innebar skräck för de kristna i Jerusalem. De romerska myndigheterna ansträngde sig inte över hövan, för att hejda det gruvliga verket, utan bistod i lönndom judarna, för att blidka dem, och vinna deras gunst.