Det var inte apostelns uppgift, att våldsamt välta samhällsordningen över ända. Hade han försökt detta, skulle han ha förhindrat evangeliets marsch framåt. Men han undervisade om grundsatser, som rubbade slaveriets fundament, och fullt utvecklade, skulle de förvisso underminera hela systemet. ”Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.” {Andra Korintierbrevet 3:17.} Kristi religion har en förvandlande kraft på mottagaren. En omvänd slav blev medlem av Kristi kropp, och skulle som sådan älskas och behandlas som en broder, en medarvinge jämte sin herre till Guds välsignelser och evangeliets rättigheter. I samma anda skulle tjänarna utföra sina plikter: ”Var inte ögontjänare som försöker ställa in sig hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja.” {Efésierbrevet 6:6.} Kristendomen upprättar starka band i form av förbundet mellan herre och slav, kung och undersåte, evangeliets förkunnare och den mest förnedrade syndare, som finner hjälp hos Kristus mot sin betungande förbrytelse. De har tvättats rena i samma blod, uppammats av samme Ande, de har gjorts till ett i Kristus Jesus.