Han längtade dock ej så mycket efter kroppsligt tillfrisknande, som efter befrielse från sin syndabörda. Om han bara finge se Jesus, ta emot försäkran om syndaförlåtelse och frid med Gud, skulle han vara nöjd, antingen han finge leva eller dö. Den dödssjuke mannen utropade: ”O, att jag finge komma i Hans närhet!” Det var ingen tid att förlora. Redan visade hans utmärglade kropp tecken till förfall. Han besvor sina vänner, att bära honom på en bår till Jesus. Med glädje villfor de hans begäran. Men så tät var folkskaran, som trängdes utanför huset, där Frälsaren var, att det var omöjligt för den sjuke mannen och hans vänner, att komma fram till Honom, eller ens att kunna höra Hans röst. –