Marias handling stod i uppenbar eller tydlig kontrast till, vad Judas stod i begrepp att göra. Vilken skarp tillrättavisning kunde Kristus inte ha gett honom, som sökte att så kritikens och de onda tankarnas sådd i lärjungarnas hjärtan! Hur berättigat hade det inte varit, att anklagaren blivit anklagad! Han, som känner hjärtats alla motiv eller bevekelsegrunder och förstår varje dess rörelse, kunde för festdeltagarna ha blottat mörka kapitel i Judas’ liv. Den tomma förevändning, som förrädaren grundade sina ord på, kunde ha avslöjats, ty i stället för att visa medlidande med de fattiga, rövade han från dem de penningar, som var avsedda till hjälp för dem. Men Kristus avslöjade inte Judas. Detta skulle annars ha gett honom svepskäl för hans förräderi. Och ehuru han blivit beträdd eller ertappats med stöld, skulle han ändå ha vunnit medhåll, även ibland lärjungarna. Frälsaren förebrådde honom därför inte och undvek därigenom, att ge honom någon förevändning, för att förråda Honom.