”{S}äg till hans lärjungar, och särskilt till Petrus”, sade änglarna. – Sedan Kristi död hade Petrus varit plågad av samvetskval. Hans skamliga förnekelse av sin Herre, och Frälsarens blick av kärlek och smärtor stod alltid för honom. Och nu fick han en försäkran om, att hans ånger var antagen och hans synd förlåten. Han hade lidit mest av lärjungarna, och därför nämns han vid namn.