Eftersom jag var rädd att bli förlöjligad tänkte jag att det var bäst att vänta tills folkmassan skingrades eller tills jag kunde gå in utan att de såg det. Men antalet människor ökade istället för att minska. Eftersom jag var rädd att komma för sent skyndade jag hemifrån och trängde mig fram genom folkmassan. I min iver att nå templet la jag varken märke till eller brydde mig om människohopen omkring mig. När jag gick in i byggnaden såg jag att det väldiga templet bars upp av en enda kolossal pelare och vid denna pelare var ett lamm bundet, svårt sårat och blödande. Vi som var där tycktes känna till att detta lamm hade blivit sargat och sårat för vår skull. Alla som gick in i templet måste gå fram till det och bekänna sina synder.