Du märkte ofta Guds närvaro då du på ditt ödmjuka sätt försökte upplysa andra om sanningen för de sista dagarna. Du hade själv erfarit sanningen. Det som du hade sett, och hört, och erfarit och fått bevittna, visste du inte var påhittat. Du gladde dig över att berätta för andra, under privata samtal, om det förunderliga sätt som Gud leder Sitt folk på. Du berättade på ett så övertygande sätt om Hans sätt att handla, att det överbevisade dem som lyssnade på dig. Du talade som om du hade kunskap om de saker som du påstod. När du talade till andra om sanningen för vår tid, längtade du efter mer betydelsefulla tillfällen och ett mer vidsträckt inflytande, så att du skulle kunna göra många i mörkret uppmärksamma på det ljus som hade lyst upp din väg. Tidvis såg du på din fattigdom, ditt begränsade inflytande och att dina bästa ansträngningar ofta blev missförstådda av de vänner som bekände sig till sanningen för vår tid och du var nära att tappa modet.