Både Aron och Mose syndade genom att inte ge Gud ära och härlighet vid Meribas vatten. De var båda trötta och provocerade av Israels ständiga klagan, och (302) vid en tidpunkt när Gud skulle visa Sin härlighet för folket, för att göra deras hjärtan mjuka och leda dem till ånger, gjorde Mose och Aron anspråk på att kunna öppna klippan för dem. ”Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten år er?” (4 Mos 20:10) Här var ett gyllene tillfälle att förklara Herren helig mitt ibland dem, visa dem denne Guds tålamod och medömkan med dem. De hade knotat mot Mose och Aron för att de inte kunde finna vatten. Mose och Aron tog detta knotande som en stor prövning och vanära för sig själva och glömde att det var Gud som folket klagade på. Det var Gud som de syndade mot och vanärade, inte mot dem som utvalts av Gud till att förverkliga Hans avsikter. De förolämpade sin bäste Vän genom att skylla sina olyckor på Mose och Aron. De knorrade över Guds förutseende.