Gud gav sin Son till ett förnedrande liv, i självförnekelse, fattigdom, möda, hån och den ångestfyllda korsdöden. Men där fanns ingen ängel som fick frambära det glädjefyllda budskapet: "Det är nog. Du behöver inte dö, min älskade Son." Legioner av änglar väntade under sorg, i det att de hoppades, att på samma sätt som i Isaks fall, Gud i sista ögonblicket skulle förhindra denna skamliga död. Men änglarna tilläts inte att frambära ett sådant budskap till Guds käre Son. Förödmjukelsen i domsalen och på vägen ut till Golgata fortsatte. Han hånades och skymfades. Man spottade på Honom. Han uthärdade gyckel, hån och smädelser från dem som hatade honom, intill dess att Han på korset böjde Sitt huvud och dog.