Ingen av oss kan ursäktas för att han under någon form av prövningar släpper greppet om Gud. Han är vår krafts källa, vårt fäste i varje svårighet. När vi ropar till (329) Honom om hjälp, kommer Hans hand att sträckas ut, med makt att rädda. Bror D borde ha känt detta. Han borde ha Gud som sin far, han kunde ha hoppats och glatt sig, även om alla mänskliga vänner skulle svika honom. Jag ber honom enträget, att inte beröva Gud hans hjälp på grund av att bräckliga människor har felbedömt honom, utan skynda sig att helga sig själv åt Gud och tjäna Honom av alla krafter. Gud älskar honom och han älskar Gud. Hans gärningar måste motsvara hans tro, oavsett hur människor uppför sig mot honom. Hans fiender kan peka på hans nuvarande ställning, som bevis för att de hade rätt i sin värdering av honom. Bror D:s uppförande har varit överilat och saknat passande omdöme. Hans själ har känt avsky och han anser att den sårats i alltför hög grad för att kunna tillfriskna igen. De som har behandlat honom så hårt, har i sina liv och karaktärer varit långt ifrån oklanderliga. Om Gud hade handlat med deras krokiga vägar och på det bristfälliga sätt, som de har behandlat bror D med, skulle de ha gått under för länge sedan. Men en medkännande Gud har haft överseende med dem och inte behandlat dem efter deras synder.