Paulus förmanar oss: ”Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.” (Fil. 2:4) Han ber oss att efterfölja vårt stora Föredömes liv och uppmanar oss att vara ”så till sinnes som Jesus Kristus var. Fastän han var till i Guds gestalt, räknade han inte tillvaron som Gud som ett byte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig intill döden - döden på korset.”. (Fil. 2:4, 5- 8) Aposteln uppehåller sig vid den ena punkten efter den andra, för att våra tankar måtte fatta och helt förstå Frälsarens förunderliga (458) förnedring för syndares skull. Han framställer Kristus för oss sådan som Han var, då Han var lik Gud och tog emot änglarnas tillbedjan och följer sedan Hans väg utför, tills Han når förödmjukelsens lägsta djup, så att Han med Sin mänskliga arm kan nå fallna människor och lyfta upp dem från deras fördärv till hopp, glädje och till himlen.