”Då började hela menigheten ropa och skrika, och folket grät den natten.” De män som så länge hade haft tålamod med Israels trotsighet, visste alltför väl vad nästa scen skulle bli. Uppror och öppet myteri blir snabbt följden, ty Satan har haft fullt herravälde och folket verkar ha tappat allt sunt förnuft. De förbannar Mose och Aron, glömmer att Gud hör deras onda tal och att Hans närvaros ängel i molnstoden är vittne till deras fruktansvärda vredesutbrott. I bitterhet utropar de: ”Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen! Varför leder HERREN oss in i detta land, där vi måste falla för svärd och där våra kvinnor och barn skall bli fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?” Och de sade till varandra: ”Vi väljer en anförare och vänder tillbaka till Egypten.” (4 Mos. 14:1, 2- 4)