Vår Frälsare uppmuntrade ingen till att gå på dåtidens rabbinskolor av den orsaken, att de skulle ha fått sina sinnen fördärvade av det ständigt upprepade ”De säger”, eller ”Det har sagts”. Varför skulle då vi godta människors osäkra ord som upphöjd visdom, när en större, säker visdom står till vårt förfogande?