Under samtalets gång fick kvinnan ett allt starkare intryck av Jesu ord. Aldrig hade hon hört sådana tankar framställas av deras egna präster eller av judarna. När hennes livs förflutna låg blottat inför henne insåg hon sitt stora behov, hon kände sin själs törst, den som Sykarbrunnens vatten aldrig kunde släcka. Ingenting som hon hittills hade kommit i beröring med hade kommit henne att så känna sin längtan efter någonting högre. Jesus hade visat henne att han kunde läsa hennes livs hemligheter och ändå kände hon att han var hennes vän som hyste kärlek till henne och förbarmade sig över henne. Men fastän själva renheten i hans närvaro fördömde hennes synd, hade han inte sagt något som fördömde henne utan hade talat till henne om sin nåd som kunde förnya sinnet. Hon började bli övertygad om vem han var och hon började undra: "Kan han vara den länge väntade Messias?" Högt sade hon till honom: "'Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus, när han kommer, skall han förkunna oss allt.' Jesus svarade henne: 'Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde'." – Joh. 4:25, 26.