Oh, varför vill människor vara i vägen, när de borde vara hjälpare? Varför vill de låsa hjulen, när de skulle kunna få dem att rulla med märkbar framgång? Varför vill de beröva den egna själen allt gott och frånta andra välsignelser, som skulle komma genom dem själva? Dessa ljusets förkastare kommer att få irra omkring i en ofruktbar öken, där inget uppfriskande och helbrägdagörande vatten flyter och deras pastorstjänst är lika tom på fukt, som Gilboas höjder var. Där förekom det ju varken dagg eller regn. De är inte höljda i gudomlig smörjelse och för inte med sig någon välsignelse till andra. De måste ödmjuka sina hjärtan och erkänna sina fel, och bryta Satans grepp om dem. De måste ha sönder de länkar, som uppfostran, fördomar eller vanor har smitt. Ville de endast söka Gud, i en ångerfull anda, skulle (414) de finna Honom. Då ville de inte rätta sig efter sin egen vilja, utan gå dit, där Herrens Ande leder; de skulle bli ledda av Honom.