Statsminister i två riken
Redan i sin ungdom visade Daniel orubblig trohet mot Gud och kompromisslös självbehärskning. Hans värdighet och hövliga hänsynsfullhet vann tillgivenhet och gunst hos den hedniska officer som hade ansvaret för honom. Det dröjde inte länge förrän han upphöjdes till statsminister i riket. Och den posten behöll han under flera regenters tid, till och med när riket föll samman och ett rivaliserande rike upprättades. Hela tiden visade han prov på en sådan vishet och sådana statsmannaegenskaper, en så fullständig finkänslighet och artighet, en godhet i förening med okuvlig principfasthet att inte ens hans fiender kunde "finna något som var orätt, eftersom han var trogen i sin tjänst." Dan 6:4.