De underverk, som Jesus utförde på Sabbaten, var alla till för, att ge lindring åt de drabbade, men fariséerna hade försökt, att använda dessa barmhärtighetsgärningar som orsak till, att kunna fördöma Honom som överträdare av vilodagsbudet. De försökte, att väcka herodianerna mot Honom; de gjorde gällande, att Jesus försökte att upprätta ett rivaliserande kungarike ibland dem, och rådfrågade dem om, hur de skulle förgöra Honom. De hade försökt, att reta romarna mot Honom och hade framställt Honom för dem som en, som försökte, att undergräva deras auktoritet. De hade försökt alla förevändningar, för att avskära Honom från att påverka folket, men deras försök hade dittills omintetgjorts; ty de skaror, som bevittnade barmhärtighetens och välviljans gärningar, som utfördes av Jesus, och hörde Hans rena och heliga läror, visste att detta inte var en Sabbatsbrytares och en hädares ord och gärningar. Till och med tempelväktarna, som skickats av fariséerna, hade blivit så påverkade av den Store Lärarens gudomliga närvaro, att de inte kunde lägga händerna på Honom. I desperation, hade judarna slutligen utfärdat ett påbud om, att om någon bekände sin tro på Jesus, skulle han stötas ut ur synagogan.